Så som vädret är idag,grått och trist,det är så jag känner mig både i och utan på kroppen.
Det är tråkigt men det är min verklighet som jag skall försöka vända,men fy vad svårt!
Vi hade en psykologigrupp i måndags-jag fick frågan vad har du skrivet på en speciell uppgift,att jag inte vill vara en skrikig mamma-för det är inte jag! svarade jag väldigt bestämt!!!
Psykologen svarade då mig med ord som kändes som slag i ansiktet varje gång- Jo det är du!
Jag (envis jävel som jag är)-NÄ! Det är INTE JAG!
psykolog-JO det är du!
Jag- NEJ!!!!
Psykolog- JO!
Jag- NEJ!!!!tårarna började komma............det är inte den jag VILL vara,jag vill VARA LOUISE igen!
Sedan förstod han nog att det var slutdiskuterat för mig den dagen!


en del av min vardag och det är inte så jävla lätt!
Jag sätter det på print för jag vill få ett perspektiv på saker och ting-men samtidigt ser jag sanningen i vitögat!!!


Nu till ngt kul som jag verkligen ser fram emot! Jag ska på tjejmiddag på lördag för första gången på lääänge som jag saknat dessa underbara tjejer!

Vi ska äntligen måla sovrummet.............Melwin har lärt sig cykla utan stödhjul,går på simskola(han hoppas på märke i slutet av terminen),han får massa beröm från dagis för han är så bra på att läsa och detta är ngt han verkligen gillar att göra,han påminner väldigt mycket om en gammal väns flicka som när han var 5 år ville vara som Lotta på Bråkmakargatan,han älskade också att skriva och läsa.Varje dag lärde hon sig ngt nytt.Idag är denna tjejen snart 13 år! Och nu får jag uppleva detta igen med min egen son,det är så häftigt att se hur barn lär sig och hur snabbt det går!Min andra goding Malcolm ska lära sig cykla på sin nya cykel,han och vi fick även bekräftat igår att han ej hör,så nu operation i Lund för rörsättning,hans öronläkare och vi vågade inte låta dem göra det som de brukar utan det fick bli i Lund som han läggs in för narkos för 3 ggn i sitt liv om jag räknar rätt :-( (min lille gosse det)..........Morgan jobbar och står i,går på munspelskurs etc.............jag ja jag åker till sjukhuset! hahaha
Nä livet rullar på i mitt Underbara Bara!

Jag har iallafdall en underbar Man och två underbara Gossar............och jag har mitt fina hus i mit underbara BARA!

Kram på er idag

Det var ett tag sedan jag skrev här,det var även ett tag sedan jag var mig "själv"!
Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg i en helt sanningstil för enligt experter är det dax nu!

Jag har nu påbörjat mina uppstartsdagar med sveriges bästa experter enligt mig på smärttehabmedicin i Lund!

Snart börjar hela smärthanteringsprogrammets intensivfas.

Mycket jag skulle vilja säga nästan nästan allt handlar om mig själv. Att jag måste lära mig och förstå och det jobbigaste ordet av dem alla ACCEPTERA!

Just nu är det bara uppstart liksom lite smakprov på vad som komma skall!

Ett av de ämnen som jag har svårast att ta mig till är DÅ-NU-FRAMTIDEN

Jag vill tillbaka hela tiden,jag vill vara den Louise jag var innan jag skadade nacken.Jag var glad,lycklig och nöjd med livet då.
Allt raserades på några sekunder......nu sitter jag här i en outärdlig situation där smärtan inte ger med sig,det det har lyckats att påverka mig psykiskt,ngt jag lovade mig själv att det aldrig skulle få göra det. Men jag är tydligen inte den "starka"Louise längre. Jag ska tydligen lära mig inse att "DÅ" kommer aldrig mer tillbaka vi kan inte gå tillbaka i tiden!Jag fattar ju detta jag är inte knäpp-men det är svårare än man tror otroligt mycket svårare,det gör ont i hela kroppen och själen när man måste inse detta. Jag har fortfarande inte kommit vidare jag står kvar i mellanlandet mellan "DÅ" och"NU".Att ta klivet äver till den"andra sidan" är så svårt.Jag lyckas inte släppa taget om dåtiden om hoppet att allt ska bli som det en gång var.
Att blicka frammåt har aldrig varit svårare för nu är jag sjuk,jag har en kropp som kontrollerar mig ,och ni som känner mig vet att jag är en kontrollmänniska.Jag har ej längre kontroll över mig själv. Jag går på det man kallar autopilot!

Jag kan inte bekriva min smärta så folk förstår hur jag mår,jag orkar inte alltid förklara för folk kanske anser att jag är gnällig därför tänkte jag dedikera ett antal inlägg så folk kan läsa om detta och kanske förstå bättre-vad vet jag?!

att vara 29 år och inte göra det man alltid gjort och det man vill göra,att inte orka ta hand om sin 3 åriga son för länge för jag som är världen bästa mamma måste vila! Är dett ok? i mina ögon är det inte det. Är det detta jag skall kalla framtiden är det så framtiden ska se ut?
Vad vet jag-time will tell.
Men just nu är jag väldigt tacksam att få ta del av detta programmet och lära mig mycket som man behöver lära sig när man har svårt och jobbig värk.jag skall använda alla vertyg jag får och göra livet till det bättre.

So long för idag.................