Malcolm har ett virus= bra inga problem med det förutom att han blir väldigt kass.
Men huvudvärken tilltar, ngt stämmer inte så idag blir det att ringa sjukhuset igen.
Ja jag kan tyckas gnälla, men ngt är fel och vi har suttit i liknande sits förr med Malcolm dock i andra sjukdoms fall. Och när jag säger att det får vara nog för att vi inte orkar mer då har det gått långt, för med åren har vi blivit härdade den tuffa vägen, vi har nog aldrig haft en lugn månad sedan den där dagen och natten 15/2-2008, tillslut dagen därpå blidde set akut kejsarsnitt och gossen kom ut, kunde inte syresätta sig själv eller äta, så den där dagen som skulle varit så ljuvlig var bitterljuv. Den dagen kom mitt hjärtas fröjd till världen och jag är tacksam för det. Men den dagen började en resa jag aldrig önskar att någon ska behöva uppleva! En helvetes resa rent ut sagt och de mest lidande är malcolm själv och hans storebror Melwin som hamnar lite i kläm ibland, men nu har alla fått nog och jag och morgan kan inte längre bara stå och se på hur ett barn bra blir sämre!
Så nu har jag avreagerat mig!
Samtidigt händer det en rolig sak också om 220 dagar smäller det! Och ingen är mera lycklig än lilla Malcolm och Melwin ! Kan ni gissa vad?