Ja dagarna är tunga! Fick träffa min svärmor på sjukhuset igår, ville gå in men först klarade jag inte det jag ville inte att hon skulle märka hur upprörd och ledsen jag var.
Det blev för mycket,jag ser allt hända igen,precis som i slowmotion dras jag tillbaka till händelser jag tryckt undan velat glömma och försumma . Jag ser allt som hände vid Malcolms födelse i slowmotion och i vuxen tappning. Känslorna vällde fram antagligen känslor jag har tryckt undan. Så ja det blev för mycket för mig! Men detta handlar nte om mig och vad jag tycker,tänker och känner, just därför valde jag att andas,lugna ner mig ,torka mina tårar för att sedan gå in och berätta saker som barnen gjort eller sagt,hålla hennes hand,en hand hon höll så hårt våran farmors varma hand. Jag tycker inte om att gråta inför andra,det är en av mina svagheter,istället försöker jag dra mig undan men för att lyckas utan att " falla" ännu en gång så är jag tyst,fäster blicken på ngt som hjälper mig att fokusera. Man kanske uppfattar mig som kall,men detta är dock det sista jag är! Men jag vill inte "falla" inför andra!
Så jag säger som talspråket säger "När hjärtat gråter är tårarna äkta". Men sant än så kan det inte bli.

Idag ska i allafall jag och mina barn åka hem till min storebror och fira Elin som fyllt år,barnen behöver få komma bort och " glömma" situationen för en stund,leka och bara få vara! Så som de fick vara igår,så som finaste Pittorsson och Jojjan tog barnen under sina vingar,lekte,kramade,tröstade,fixade lek kompis till Malcolm. Finaste Cia som lovade ställa upp med allt som hon kunde. Tusen tusen tack underbara vänner,utan er hade vi aldrig klarat detta!
Nu ska jag fylla på kaffet för andra gången,läsa nyheter,måste ev väcka barnen fast det tar emot ,det där med att komma in i rätt rytm igen har väl funkat så där haha. Men man får vara beredd på en jobbig vecka med trötta och griniga barn,men det är en världslig sak som idolen Karlsson på taket brukar säga.
Det får mig onekligen att tänka på en händelse här om dagen som fick mig att le och mitt hjärta blev så varmt.
Malcolm stod på våran framsida plockade de lingon som gick att plocka i krukan,samtidigt som solen sken på honom,gossen börjar då sjunga på en av de vackraste visorna i historien " Du ska inte tro det blir sommar....." problemet som gör allt ännu härligare är att Malcolm hör ju inte så bra så där han inte hört/ kan den rätta texten mumlar han eller kommer på/ gissar vad det ska vara så det blev en väldigt personlig visa,sedan kommer frågan -Mamma växer det lingon på Cypern? Nja jag tror inte det Malcolm. - men mamma vi kan väl ta med och bjuda Lollo och Bernie! - mitt svar blev såklart SJÄLVKLART Malcolm !
Utan dessa underbara barn hade livet inte varit mycket värt,utan dessa underbara barn hade världen gått under! Iallafall min ;-)

Puss och kram på er och glöm inte att livet är skört!