Ja det var ju då igår för tre år sedan som det hände!
Min kropp orkade helt enkelt inte mer-preklampsi blev diagnosen!
Ut skulle barnet-akut kejsarsnitt............ut kom han och alla som trodde han skulle må så bra blev chockade,gossen som han bara då blev kallad mådde ej bra,han kunde inte syresätta sig själv mm!
Vi blev skilda åt, gossen Wallén låg på neo i Lund,mamma Wallén låg på BB.
Dagen efter skulle gossen Wallén förflyttas med ambulans till Malmös neo. Olkart om jag kunde följa med och bo på bb där. Men rädd som jag var bönade jag och bad att de inte skulle skilja mig från hela min familj-jag ville till Malmö!

Sagt och gjort i vars en ambulans for vi.........det var då den dagen jag fick se min gosse i dagsljus inte i ett lummigt och varmt neo där jag höll på att svimma!
Gossen med alla slangarna som låg i den lilla sängen var min!
Men jag gav mig attans på att vi skulle reda detta -att sonden skulle bort sanbbt och han skulle lära sig suga på flaskan,och innan veckan var slut på neo hade vi lyckats med detta!

Äntligen fick vi komma hem till pappa och storebror!Äntligen en familj...............du och jag har ett band ett väldigt annorlunda band till varandra jag tror att det beror till stor del på att vi skildes åt för tidigt vi beöve varandra lite till egentligen!våran resa i min kropp tillsammans var ganska stormig!

Men jag skall alltid minnas den dan jag skall alltid finnas här för dig Malcolm.
MALCOLM namnet fick du när du var ca 2 dagar gammal då enades mor och far om vem du var :-)
Du är våran lille Mallecuttan :-) Älskar dig så!

Ingen annan får mamma att tappa andan som du, ingen får mamma att bli så galen som du,ingen annan kan få mig att skratta som du!
Du må vara busig,livlig,hitta på mycket hyss-men ett hjärta av guld det har du!

Det finns bara en MALCOLM och det är du!
ÄLSKAR DIG SÅ!