ja vad ska man säga
Det var ett tag sedan jag skrev här,det var även ett tag sedan jag var mig "själv"!
Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg i en helt sanningstil för enligt experter är det dax nu!
Jag har nu påbörjat mina uppstartsdagar med sveriges bästa experter enligt mig på smärttehabmedicin i Lund!
Snart börjar hela smärthanteringsprogrammets intensivfas.
Mycket jag skulle vilja säga nästan nästan allt handlar om mig själv. Att jag måste lära mig och förstå och det jobbigaste ordet av dem alla ACCEPTERA!
Just nu är det bara uppstart liksom lite smakprov på vad som komma skall!
Ett av de ämnen som jag har svårast att ta mig till är DÅ-NU-FRAMTIDEN
Jag vill tillbaka hela tiden,jag vill vara den Louise jag var innan jag skadade nacken.Jag var glad,lycklig och nöjd med livet då.
Allt raserades på några sekunder......nu sitter jag här i en outärdlig situation där smärtan inte ger med sig,det det har lyckats att påverka mig psykiskt,ngt jag lovade mig själv att det aldrig skulle få göra det. Men jag är tydligen inte den "starka"Louise längre. Jag ska tydligen lära mig inse att "DÅ" kommer aldrig mer tillbaka vi kan inte gå tillbaka i tiden!Jag fattar ju detta jag är inte knäpp-men det är svårare än man tror otroligt mycket svårare,det gör ont i hela kroppen och själen när man måste inse detta. Jag har fortfarande inte kommit vidare jag står kvar i mellanlandet mellan "DÅ" och"NU".Att ta klivet äver till den"andra sidan" är så svårt.Jag lyckas inte släppa taget om dåtiden om hoppet att allt ska bli som det en gång var.
Att blicka frammåt har aldrig varit svårare för nu är jag sjuk,jag har en kropp som kontrollerar mig ,och ni som känner mig vet att jag är en kontrollmänniska.Jag har ej längre kontroll över mig själv. Jag går på det man kallar autopilot!
Jag kan inte bekriva min smärta så folk förstår hur jag mår,jag orkar inte alltid förklara för folk kanske anser att jag är gnällig därför tänkte jag dedikera ett antal inlägg så folk kan läsa om detta och kanske förstå bättre-vad vet jag?!
att vara 29 år och inte göra det man alltid gjort och det man vill göra,att inte orka ta hand om sin 3 åriga son för länge för jag som är världen bästa mamma måste vila! Är dett ok? i mina ögon är det inte det. Är det detta jag skall kalla framtiden är det så framtiden ska se ut?
Vad vet jag-time will tell.
Men just nu är jag väldigt tacksam att få ta del av detta programmet och lära mig mycket som man behöver lära sig när man har svårt och jobbig värk.jag skall använda alla vertyg jag får och göra livet till det bättre.
So long för idag.................
Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg i en helt sanningstil för enligt experter är det dax nu!
Jag har nu påbörjat mina uppstartsdagar med sveriges bästa experter enligt mig på smärttehabmedicin i Lund!
Snart börjar hela smärthanteringsprogrammets intensivfas.
Mycket jag skulle vilja säga nästan nästan allt handlar om mig själv. Att jag måste lära mig och förstå och det jobbigaste ordet av dem alla ACCEPTERA!
Just nu är det bara uppstart liksom lite smakprov på vad som komma skall!
Ett av de ämnen som jag har svårast att ta mig till är DÅ-NU-FRAMTIDEN
Jag vill tillbaka hela tiden,jag vill vara den Louise jag var innan jag skadade nacken.Jag var glad,lycklig och nöjd med livet då.
Allt raserades på några sekunder......nu sitter jag här i en outärdlig situation där smärtan inte ger med sig,det det har lyckats att påverka mig psykiskt,ngt jag lovade mig själv att det aldrig skulle få göra det. Men jag är tydligen inte den "starka"Louise längre. Jag ska tydligen lära mig inse att "DÅ" kommer aldrig mer tillbaka vi kan inte gå tillbaka i tiden!Jag fattar ju detta jag är inte knäpp-men det är svårare än man tror otroligt mycket svårare,det gör ont i hela kroppen och själen när man måste inse detta. Jag har fortfarande inte kommit vidare jag står kvar i mellanlandet mellan "DÅ" och"NU".Att ta klivet äver till den"andra sidan" är så svårt.Jag lyckas inte släppa taget om dåtiden om hoppet att allt ska bli som det en gång var.
Att blicka frammåt har aldrig varit svårare för nu är jag sjuk,jag har en kropp som kontrollerar mig ,och ni som känner mig vet att jag är en kontrollmänniska.Jag har ej längre kontroll över mig själv. Jag går på det man kallar autopilot!
Jag kan inte bekriva min smärta så folk förstår hur jag mår,jag orkar inte alltid förklara för folk kanske anser att jag är gnällig därför tänkte jag dedikera ett antal inlägg så folk kan läsa om detta och kanske förstå bättre-vad vet jag?!
att vara 29 år och inte göra det man alltid gjort och det man vill göra,att inte orka ta hand om sin 3 åriga son för länge för jag som är världen bästa mamma måste vila! Är dett ok? i mina ögon är det inte det. Är det detta jag skall kalla framtiden är det så framtiden ska se ut?
Vad vet jag-time will tell.
Men just nu är jag väldigt tacksam att få ta del av detta programmet och lära mig mycket som man behöver lära sig när man har svårt och jobbig värk.jag skall använda alla vertyg jag får och göra livet till det bättre.
So long för idag.................
Kommentarer
Josefin
Hej Louise.
Så ärligt och modigt av dig att berätta hur det är det. Du lever med smörta som är fysisk - ingen förstår just din situation om de inte lever i det, men din ärlighet gör ju att personer kan få en glimt av hur det är! Det du beskriver med då,nu,framtid är tufft och det är ett jättekliv du ska ta ( känner igen det fast jag inte lever med fysisk smärta) och det får ta sin och måste ta sin tid!! Jag är övertygad om att du kommer att greja detta för du är en stark tjej med hjärtat på rätt ställe! Jag hoppas att du någonstans får den hjälp som du behöver och att du på så sätt kan lära dig att hantera din smärta och situation! Jag beundrar ditt mod att berätta om det! :)
Kram till dig! / Josefin
2011-03-21 
11:26:57
11:26:57
Trackback
