Nä mitt under luciafirandet med Melwin vibrerade min telefon! Aftonbladet skrev att barn små små barn hade blivit dödade på en skola i USA, tårarna brändes under ögonen,jag vände luren ville inte läsa,försökte fokusera på Melwin och hans firande. Efteråt läste vi nyheterna de lästes upp på mc donalds ,tårarna kan inte sluta falla,vad är detta för ondska,vem kan göra så här?! Varför?! Jag är inte ens en anhörig och kan inte sluta ställa mig frågan. Tänk då hur det känns för dem som inte får krama om dina barn efter skolan eller efter sagoläsningen på kvällen,tänk de syskon som saknar sin syster eller bror som oavsett syskonbråk är ens trygghet och många ggr hjälte i livet! Tårarna fortsätter falla,och tanken blir verklighet, DET kunde ha ha HÄNT hos OSS, vi är inte odödliga,kanske mer trygg men tårarna fortsätter falla när tanken kommer, tänk om det hade varit mina barn! Som en hemsk person skrämt skjutit ihjäl,mina barn som inte fick krama sin mamma och pappa efter skolan och jag som förälder som mister det finaste jag har!! Jag blir rädd!! Rädd för världens ondska rädd för verkligheten! Men nu ska jag krama om mina barn,berätta hur mycket jag älskar dem och inte kan leva utan dem oavsett om vi bråkar! Jag gör detta alltid efter ett bråk med mina barn,men idag känns det som JAG behöver det,jag som förälder behöver få känna tacksamhet att jag har de finaste barnen i världen!