Läste om vännen som skulle bestiga berg!
Tårarna bara kom-det är så hemskt hur livet kan te sig.

Tankarna far i huvudet på mig-kommer jag bli bra? ´löser det sig? min inställning har alltid varit klart det löser sig-det kommer blir bra-för det är så man ska och måste tänka!!! Men jag ska vara ärlig att allt oftare kommer tanken mot mig-det här kmmer inte sluta bra.

Jag är så otroligt frustrerad!Jag vill bli Louise igen!Bli mina barns mamma den mamman jag egentligen är! Jag vill komma tillbaka!!!!!!

Så när jag såg vad min vän skrivit kom tanken emot mig-jag jag bestiga mina berg?som det känns nu idag så nä jag faller på stenarna hela tiden!!!!och snart kommer jag inte upp igen!!!!!

Mitt mål är att orka gå med mina barn till lekplatsen en längre stnd-göra det jag lovat gå på badhuset-åka till zoo och tivoli-oh jag har gett mig fan på att jag skall göra detta-om jag så skall trycka mig full med värktabletter så ska det gå-det måste gå för allas skull!!!!